Lägenhet sökes..
Satjävel..
Syrran är hemma för en gångs skull så jag borde ju som vara lite glad men ja är fanimej mest bara grinig!
Ja vill inte!! Försöker tänka glada tankar men det är nå mest bara grått och svart, är ju ganska slut efter helgen så jag hoppas det är nått övergående.
Har bokat hotell också i Bangkok så det känns ju rätt bra, fast det e ju lite stök med transfern från hotellet som dom så snällt erbjöd. Klart det skulle strula.


Jaja jag får bara längta och längta och försöka göra det så bra som möjligt av detta.
Man har ju som en bild i huvudet hur den här resan kommer att bli och jag hoppas verkligen att det kommer bli så bra, kul och spännande som jag drömmer om...
Men nu får jag helt sonika bara svälja, bita ihop och hoppas...
Snart så..
Hallå!
jaha nu är det snart dags. Bara en och en halv månad kvar innan vi far iväg till soliga och varma Thailand.
Alla tvivel om resan och ressällskapet har nu byts ut mot en ganska trevlig och avspänd känsla om att det här kommer bli hur bra som helst! Klart jag börjar få lite resfeber men det är väl normalt va?
Dom som känner mig skulle nog säga att det är ganska likt mig att oroa mig för alla praktiska saker som tex kommer vi hitta på flygplatsen, tänk om vi missar planet, tänk om vi tappar bort varandra osv. Men jag ska försöka hålla mig lugn och sansad tills problemen dyker upp. Och vi får ju verkligen hoppas att dom inte gör det!
Annars så flyter allt på ganska bra i mitt liv. Jobbar på akuten och är glad att jag får så mycket jobb som jag faktiskt får, trivs ju så jäkla bra här. Sen det värsta är ju då att jag måste bo hemma med mina föräldrar och det går väl kanske sådär om jag ska vara ärlig. Jag och mamma tjafsar jämt och det känns liksom mer och mer infekterat fast vi annars har så himla bra relation. Nä slutsatsen är ju bara det att jag Måste flytta! Men jag har ju min kära stora syster och hennes familj som jag får komma och sova hos när det krisar.
Sen önskar jag att jag kunde ha lite mer kontakt med mina gamla kompisar från gymnasiet och från fotbollen nu när jag faktiskt är hemma, men det känns som att man tillslut inte orkar när det blir en envägskommunikation. Jäkligt trist men känner inte dom nått behov av att träffa mig så känns det som det kvittar. Tråkigt men sant!!
Ni som undrar hur det går med min bantning ska ja meddela att jag är 7,5 kg lättare nu och mår kanon fysiskt!
Nej kallar plikten!
Men vi hörs snart hoppas jag!
Puss